Proletärianska och återfödelse

Så här strax efter första maj så passar det bra att prata lite om kommunismen. Jag har en tes om att de från kommunistiska partiet (gamla KPML(r)), alltid talar på Göteborgska. Varje gång jag har sett dem på ett torgmöte utanför Göteborg så har talaren talat med Göteborgsk dialekt.

Om tesen skulle vara sann (vilket jag hoppas att den är) så uppkommer det ju genast några frågor. Lär man ut denna proletära höga visa på grundkurserna? Eller är den reserverad för styrelseutbildningarna? Eller är det så att alla från kommunistiska partiet är Göteborgare från början för att sedan emigrera och sprida läran?

Jag vet inte, men jag tror att jag har hört någon från KPML(r)s norrlands sektion prata på Göteborgska. Jag tror det är viktigt för dem att vara/framstå som proletärer, och då är ju naturligtvis den Göteborgska dialekten nummer uno.

På KPML(r) listor brukar det oftast vara "plåtslagare", "stenläggare" och "metallarbetare", men det inte stämmer väl inte? Oftast så är det ju kommunister också akademiker, så min andra tes är att psykologerna, sociologerna och statsvetarna på listan jobbar extra som ex. plåtslagare. För skam är det ju att skriva att man egentligen är professor, docent eller student.

-Kamrater, vi är alla proletärer i själen och Göteborgare i hjärtat.

Jag tycker att det verkar vara rätt kul att vara (r)are. Kanske skulle jag kunna tänka mig att återfödas som en sådan. Eller föresten, man verkar vara rätt bitter som kommunist.

Jag vill nog hellre återfödas som moderat, men inte en avgrundshöger sådan, utan en som inte bryr sig så mycket. En som har så bra att man kan betala privatskola om det skulle behövas, betala operationen själv om det skulle behövas och aldrig behöva oroa sig för att bli arbetslös i framtiden. En vars enda orosmoment skulle vara att man bor i det "kommunistiska Sverige", men vad skulle det vara för liv, att leva i en illusion?

Tankar från en i proletäriatets högborg (Majorna, Göteborg)